Din oberoende källa till kunskap om ekomarknaden.

Debatt: Staffan Danielsson tycker till

Hej Lantbrukarkollegor! Jag har blivit uppmärksammad på denna hemsida efter ett uttalande av mig i Land L. Jag bejakar fullt ut ekoodlingens marknadsdrivna utveckling, men oroas över att det politiska stödet börjar bli för stort..! Min bild av den nya femårsnivån, som höjdes rejält, är att ersättningarna tillsammans med merpriset väl räcker till för att t o m göra ekoproduktionen mer lönsam än vanlig produktion. Att då öka ersättningarna ytterligare genom omfördelning av gödselskattens återföring, att införa specialregler för just ekoodling för EU-trädans handhavande, att kräva ekomat på restauranger som en mänsklig rättighet, att vilja ha en sänkt matmoms just för ekomat...Ärligt talat, det börjar bli för mycket! Jag känner oro för att för stark politisk uppbackning, och för generösa villkor, kan leda till en alltför stark produktions- och marknadsutveckling, vilken riskerar att när ersättningar sjunker och merpriser sjunker så kan en alltför stark volymökning sjunka tillbaka som en IT-bubbla. Min uppfattning är att en balanserad tillväxt är att föredra, och att ekoodlingen står stabilast så länge den är en växande nisch. En fråga ut i rymden, vilken ska vara ambitionsnivån för ekoodlingens marknadsandel de närmaste åren nivån 5-10 procent eller nivån 15-25 procent? Och vilken ska vara ambitionsnivån på 10 års sikt, 10-15 procent eller 30-40 procent? Själv tror jag att nivåerna 5-15 procent kanske är de rimligast och bäst för marknaden och för de som satsar på Kravodling! För höga ambitioner och för stark expansion tror jag kan slå tillbaka, både marknadsmässigt och för de etablerade ekoproducenterna. (Om inte utvecklingen är renodlat marknadsdriven, förstås!). vänliga hälsningar Staffan Danielsson PS. Alla vi lantbrukare har ett gemensamt intresse av att minska växtnäringsläckaget. Detta är i huvudsak förknippat med stallgödsel och lätta jordar. Nu ska handelsgödselskatten enl politikerna inte tas bort utan återföras med en hundralapp per ha till alla oavsett om man handelsgödslat eller ej. Därtill ska återförandet villkoras med att man gör miljöhusesyn och/eller växtodlingsplan, vilken vid kontroll ska visas upp, annars sanktion. 10 procent ska avsättas för riktade insatser för att begränsa växtnäringsläckaget i berörda bygder. Alltså krångel, kontroll, omfördelning. LRF har öppnat för att hela 33 procent av skatten under några år kunde avsättas för gemensamma insatser för att rejält minska läckaget, samtidigt som 66 procent av skatten tas bort. Enkelt, mindre byråkrati och bättre miljöresultat. Varför kan vi inte vara överens om detta? Eller är vi det? DS

2001-09-20