Din oberoende källa till kunskap om ekomarknaden.

Älskade, hatade KRAV-märkning


Ledare Ekoweb:s tidning nr 3 (29/5) Snart 30 år med KRAV-märkningen. Den har överlevt alla förutsägelser om sin död och är i dag ett av Sveriges absolut mest välkända varumärken. I producentled är man ofta tveeggad - å ena sidan regler och kontroller, å andra sidan en rejäl merbetalning för besväret.

Cecilia Ryegård

Det som utmärker ekologiska livsmedel i Sverige är i princip KRAV-märkningen. Det finns viss gris- och nötproduktion som enbart är EU-ekologisk, men dessa får betecknas som i minoritet. I Sverige är det KRAV-märkningen som gäller för ekologiskt.

Det går knappt att gå på ett enda bondemöte med ekoproducenter utan att en diskussion om KRAV-märkningen lyfts upp på bordet. Ofta upplevs regelverket som för omfattande, politiskt och krångligt. I de konventionella leden möts KRAV-märkningen inte sällan med skepsis, ibland till och med hånfullhet.

15 miljarder tillbaka till jordbruket
Ändå, KRAV-märkningen är utan konkurrens den enskilda märkning som bidragit mest och haft störst betydelse för svenskt lantbruk och landsbygd under 2000-talet. Ingen annan märkning har sett till att så stora belopp har knutits till den primära livsmedelproduktionen. KRAV-märkningen har stått sig genom decennier och bidragit med miljard efter miljard till svenskt lantbruk. Efter en snabb överslagsräkning kan det konstateras att KRAV-märkta, svenskproducerade, jordbruksprodukters kommersiella mervärde har bidragit med mer än 15 miljarder i merbetalning till svenskt jordbruk under de senaste 20 åren. Det förtjänar respekt.

KRAV-märkningen står pall
I samband med att den EU-ekologiska certifieringen introducerades i Sverige talades det om KRAV-märkningens nära anstående död. Scan gjorde ett försök att slå ihjäl KRAV-märkningen genom att helt sonika ta bort den och ersätta den med ”Scan Ekologisk”. Även ICA gjorde ett försök med att ta bort KRAV-märkningen på frukt och grönt och ersätta den med ”ICA-Ekologisk” i stället.
Men alla försök att runda KRAV med egna märkningar har hittills varit fruktlösa. EU-certifieringen har inte slagit igenom på bred front som allenarådande och Scan fick krypa till korset och återinföra KRAV-märkningen när detaljhandeln satte sig på tvären, KRAV-märkningen på animalieprodukter ville man inte vara utan. ICA i sin tur fick konstatera att man sålde mindre frukt och grönt utan KRAV-märket och därmed var märkningen åter på plats. En av de få gånger som ICA darrat på manchetten inför ett annat varumärke. Det är tämligen unikt!

Gynnar svenska lantbruk
En stark, oberoende och välkänd märkning kan inte annat än gynna det svenska ekologiska lantbruket. KRAV-märket upplevs helt enkelt av konsumenter och handel som den bästa garantin för att man får de mervärden man betalar för. Det är anledningen till att svenska konsumenter är villiga att betala mer för KRAV-märkta livsmedel och därmed öka pengaflödet till svenskt lantbruk.

Ingen matchar KRAV
Att vara KRAV-producent innebär större ansträngningar och skyldigheter men också större möjligheter att få betalt för arbetet. Det finns säkerligen många förenklingar och förbättringar som kan göras i KRAVs regelbok. KRAV:s regler är mer slutkundsanpassade än producentanpassade. Men däri ligger också styrkan. En styrka så massiv att inte ens de mest hårdnackade och tuffa handelskedjor elle förädlingsföretag kan matcha eller betvinga den.

För lantbrukaren är det frivilligt och det är lönsamt!

Cecilia Ryegård
redaktör
Ekoweb

2013-06-04